Jobbiga jävlar, del 27

Evangelisten

Samhället, livet, relationerna är ett gytter fullt av konstiga sociala regler. I dagens av Jobbiga jävlar sätter Malin foten i munnen rejält och ger en evangelistisk föreläsning där hon står upp för sin sak och sin tro. Ingen annan bryr sig. Hon sätter sig inte i bättre dager hos de andra och hon får ingen med sig på sitt eget tåg. Så varför göra det? Och varför tacka nej till mat när hon är hungrig och blir erbjuden? Kanske är hon en principfast person som aldrig backar från sin tro, eller så är hon bara inte tillräckligt hungrig.

Det klart man inte ska vända kappan efter vinden hur som helst, det vinner ingen på. Men om du är hungrig, varför inte bara äta, även fast det inte är lyxmat?

Jag har funderat på mina egna principer många gånger. Varför kämpar jag på och slår huvudet i väggen tills det börjar blöda, fortsätter kämpa för mina egna principer, min egen konstnärliga frihet trots att jag vet att det förmodligen aldrig kommer att löna sig? Varför inte bara lägga ner och ta det där heltidsjobbet på caféet som jag vet finns? Eller, varför blev jag inte nutritionist/arkitekt/ingenjör/whatawhatnot som jag hade kunnat bli och haft det ganska gött vid det här laget med 6 veckors semester varje år, några förmåner och ett schysst scrapbookingbibliotek hemma?

Jag ställer mig frågan nästan varje dag, och får både inget svar alls och det mest självklara av alla: jag kan inte låta bli att göra det här; serier, konst, egen marknadsföring och hitta mina egna vägar. Det finns kanske jobb som kan få mig att tänka om, men det ska vara något mer personligt utvecklande än mitt nuvarande dagjobb. Tills dess ser jag ingen annan utväg än att fortsätta slå pannan blodig i väggen, kämpa på, berätta, skapa och göra. På mitt eget sätt. Berätta för berättandets skull, ritandets skull, skapandets skull. Ingen annans.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.