Ok, så… Prometheus, hey? Jag såg den förra tisdagen under mycket lite förarbete (sett en trailer och filmaffischen) och jag var ganska neutralt inställd till det hela. Jag har sett Alienfilmerna många gånger (1-3, fyran kommer jag inte ihåg om jag såg hela) och Ripley är ju en av de häftigaste kvinnorna i film. EVER. Men jag är ganska kluvet inställd till att göra prequels för att mjölka ur ett koncept liiite till. (Tack för det, George Lucas.)

Trött?
Det kändes som att Ridley Scott fick en hel massa pengar för att göra en film. Han gav dem till några filmmakarstudenter och satte sig och pillade navel en stund, men såg till att få skriva sitt namn på det hela; “Det blir säkert bra, grabbar.” Det känns ganska konstigt att säga att det var en massa logiska luckor i filmen, när det är en science fiction-film, men det var en massa logiska luckor i den. För den som sett första Alien-filmen så är en detalj att nu måste de göra en second prequel för att flytta en gigantisk utomjordingskropp till rätt stol där man hittar den i ettan. Bara en liten detalj.
Ni vet, i Indiana Jones, där han måste springa som FAN för att komma undan ett rullande klot? Det gör han för att det finns ingenstans att vika av. Korridoren är liksom jävligt tajt. Men om man har möjlighet att springa åt sidan, borde man inte göra det då? Likadant om man har ett gigantiskt rymdskepp som rullar efter en som att den är ungefär lika tung som en rockring (inte i relation till ytan på planeten, hur snabbt andra kroppar rör sig på ytan, osv), borde man inte då bara försöka springa åt sidan, så det inte är något problem längre?
Charlize Theron är med i filmen. Jag tycker inte om Charlize Theron. Jag såg Monster; satt och grinade och höll för ögonen i biosalongen. Och nu måste ni komma ihåg att jag är stenhård filmbrud som ba: “whatever, det är bara film”.
Om man är gravid med en kropp som är lika stor som en stor katt… borde det inte synas på utsidan då? Bara en tanke. Tur att man då har en automatisk läkarpod som utför komplicerade operationer – men bara på män! Tur att det går att lura maskinen genom att säga “Ok, jag vill inte operera ut ett foster, jag har en svulst i magen istället. Ta ut den. Jag är man, of course!”
Så jävla mycket trams. Vi gick ut från bion. I tystnad. Allt vi hade att säga just då var: “Ja-app.”




Legenden om Morwhayle av Peter Bergting. Uppdateras måndagar!






Recent Comments