Zak&Ting

Världen jag ritar är ju egentligen helknasig. Jag kan inte bestämma om det ska vara vardagsrealism eller fantasy eller allt samtidigt. Just det här med topiarier – växter som är klippta till konstverk/former/djur/whatnot kommer från det tillfälle då jag såg miniserien av the Shining. Jag tycker om filmen och har sett den ganska många gånger. Serien gjord av Stephen King (producerad? regisserad?) ger jag dock inte mycket för, från det korta klipp jag såg från serien. En liten hundbuske som rörde sig hotfullt mot seriens huvudperson. Det var ungefär lika läskigt som Aslan ser riktig ut i serien om Narnia som gick på TV på 90-talet.

Nyan cat!

Angående förra veckans dräktmakeri:

Maskeraden förra veckan… blev en hit! Vädret var fantastiskt fint, jag hittade dit tillsammans med personal från Nordstan (att springa genom Nordstan iklädd någon slags dräkt är inget att göra på egen hand). Festen var på restaurangen Ruckmanns vid Nya varvet i Göteborg. Precis vid vattnet, men en bra bit från närmsta spårvagnshållplats.

Jag föll på min egen fura lite grann; det var inte många som kände igen NyanCat, trots dess 17 miljoner och några till visningar på Internet. Det spelade inte så stor roll, det syntes i alla fall att jag var utklädd. Med besked! Och jag kunde dansa, äta, dricka och gå  på toaletten utan större besvär, så det är väl en lyckad dräkt, eh?

Såhär försökte jag göra mestadelen av kvällen, men det var svårt att hålla igång:

Nästa vecka har jag precis kommit hem från Peace and Love i Borlänge. Det kanske blir lite bilder, lite blöta katastrofhistorier eller smala lyckor. Eller något helt annat; ingen vet. Just nu är jag inte aspepp, med tanke på vädret och att jag kommer en dag senare än de flesta (kommer jag få plats på funkiscampingen eller lugna campingen?), men jag har i alla fall gummistövlar och silvertejp med mig.

Ikväll ska jag på maskerad. Det är personalfest för mitt knegjobb och den årliga sommarfesten är en av de få förmåner vi anställda får, så det klart man ska gå! Förra året skulle jag komma lite senare till festen, men visst inte riktigt var det låg. Det slutade med att jag cyklade runt längs hamnen och letade efter ett ställe som inte ens låg på den sidan vattnet. Så jag fick åka hem igen. Men i år; jävlar! Det är maskeradtema med valfritt tema.

Hur hittar man sin dräkt/bästa dräkten?!

Efter att ha gått på en hel del maskerader har jag kommit fram till en del saker angående det hela. För det första: Strunta i att satsa på “bästa dräkten” för att vinna något slags pris. Du vet, hur man står hemma och repeterar skämt? Jätteroligt hemma, men det är inte säkert att det slår lika högt i tak när man stapplar fram sitt skoj när man väl är ute. Som vanligt är det bara att satsa lagom högt och ha roligt med det hela. Om du själv har roligt med det så blir det roligt. Tänk Donna i Beverly Hills 90201 när hon klädde ut sig till sjöjungfru. Jättesexigt, Donna. Men du kan inte dansa, inte gå på toaletten själv och du kommer inte ha roligt.

2. Du behöver egentligen inte klä ut dig till något speciellt. Du blir bara besviken när det är någon som inte fattar vad/vem du är. Det blir som apelsinTv och reaktionen kommer bara bli “jaaahaaa, heeh” när du måste förklara vem du är. Om du går in i det hela med en helt ny karaktär så kommer reaktionen inte bli lika nedslående, eftersom du inte ska likna någon som redan finns. Hitta på en egen superhjälte, klä ut dig till en färg eller klä dig efter en tidsålder… ja, ni fattar.

3. Lägg inte ner jättemycket pengar på det, inte heller jättemycket tid. Lagom är alltid bäst. Dräkten kommer bli smutsig, trasig och bortglömd. Du kommer förmodligen inte ha på dig den igen, såvida den inte är riktigt jävla Awsm.

Bilder från den här maskeraden/dräkten kommer nästa vecka. Stay tuned!

Gash, jag är så jäkla dålig på att rita inredning. Så jag gör något bombastiskt, en stor borg med en typiskt grabbig inredning (“avskalat”) som har en ton av “orka” i sig. Det gäller kanske att veta när man ska orka och inte. Jag vet fortfarande inte, vet inte när det är dags att sluta, dags att gasa, dags att bara vara. Jag tror det har med att inte tänka efter så jävla mycket hela tiden, men det är svårt när man ändå har hjärnan där som så gärna vill vara till lags.

Nog om min hjärna för idag. Jag har ett nytt samarbete, kan man säga! Åtminstone länkar vi till varandra via våra sidor  Serietecknarfränden Peter Bergting har också kickat igång en webbseriesida. Skillnaden mellan våra sidor är att han publicerar sitt innan det hamnar på hemsidan och jag slänger upp det här innan jag ens vet om det har skuggan av en chans att bli publicerat (alt. “Jag gör det väl själv, då!”) En sida i veckan från “Varulvsbroder” som är en prequel till Legenden om Morwhayle: Häxmästaren publiceras på hans sida, varje måndag. Det ska bli jätteroligt att följa och läsa!

Update:

Ikväll ska jag gå och se Prometheus!! Nästa vecka får ni höra min åsikt om filmen. Vid det laget lär väl alla   ha sett den, va? Kanske inte a l l a i hela världen, men åtminstone de som är rädda för spoilers och som vid det laget kan med att läsa vad jag har att säga om det.