Zak&Ting

Jag fick en fråga om det finns några svenska superhjältar och jag började fundera, såklart. De amerikanska superhjältarna är väldigt hjältiga i sina tajta dräkter och attiraljer och de är också väldigt många. Var kommer de amerikanska hjältarna ifrån? Ibland kommer de från rymden eller en avlägsen värld (tänk Stålmannen eller Wonder woman), och ibland är de offer för en olycka (tänk Spindelmannen, först och främst) som gör dem till en anomali. Det första är önskan att bli räddad av någon som bara kommer och fixar lite. Det senare scenariot går hand i hand med the American dream – men med ett annat syfte än att ha det bra och välbärgat. Det kan med slumpens hjälp hända vem som helst och det går inte att ta tillbaka, så varför inte bara “step up to the plate”.

Hur ser den svenska drömmen ut, då? Är vi lika övertygade om att vem som helst kan råka ut för fantastiska saker (pengar, att bli en människospindel eller vad som helst) som amerikanerna? Vi har den fantastiska jantelagen som drar bort oss från tankarna på att allt är möjligt och vi ser lite mer realistiskt på det hela. Nöjer oss med lite mindre (och jag tycker det är ok), och således blir våra hjältar lite annorlunda. Vi sätter stor stolthet i de som lyckas i sport eller andra tävlingar. Vi är stolta att presentera våra idrottsstjärnor, laget som spelar är inte 12 stycken, de är en halv befolkning som hejar och vinner eller förlorar med spelarna på planen. Vi har Christer Fuglesang, den första svensken i rymden, vi har Loreen som hejades fram av stora delar av svenska folket i lördags. “I couldn’t have done it without you guys”, sa hon. Den svenska blygsamheten sitter långt in i märgen på hur vi tänker, och sträcker sig ända in i hur vi tecknar våra superhjältar. Det är sådana vi är, och det är helt OK.

När jag letade efter en bild till det här inlägget hittade jag ett annat inlägg, från bloggen Silverponnyn och jag kan inte låta bli att länka dit, för det handlar om exakt det här om hur superhjältar “won’t fly” (höhö) i Sverige.

Om du har en sandhög, som du lägger ihop med en till sandhög… hur många sandhögar har du?
Likadant för vattenpölar.

Superlife

I helgen gästade jag Superlife Podcast  för det 19e avsnittet. Det talades om talangkäppar, dödskallevodka och Tintin i Kongo – allt det innan jag kom dit och pratade lite mer om serier, serier och kaffe.

Jag hade aldrig gjort något liknande innan, men det var roligt! Jag var ganska nervös innan vi satte igång, men jag stövlade hem till Mattias (studion tillika vardagsrum) med kaffe och hemmagjorda chokladbollar. Ingen kan vara nere med fika, hey? Vi hade ganska kort med tid på oss så inget ämne fick speciellt mycket spelrum. Det kanske var bra, å andra sidan. Så man inte hinner snurra in sig i sina egna resonemang och bli tråkig på vägen. Eller nervös, för den delen Jag ska inte berätta för mycket om vad jag pratade om, ni får helt enkelt lyssna på veckans avsnitt!

Självklart kan man även få tag i podcasten via iTunes och gärna prenumerera på den – då laddas varje avsnitt ned automatiskt, ni lyssnar och får er lite samlad nörd-trivia och allsköns historier av Mattias, Fredrick och deras gäster.

Hepp!