Zak&Ting

 Fester är intressanta av många anledningar. Jag var på fest i lördags, där jag inte kände speciellt många. Jag gick dit med ett par vänner, födelsedagsbarnet kände jag och till min glädje var några vänner till på plats. Men att komma in i lägenheten, där många var helt nya för mig var ganska jobbigt.
Så, i början. Man står lite grann, avvaktande, ber om en kopp kaffe för att kunna ha sin lilla hålla i koppen-stund och hoppas att man kan stå där en stund och känna in läget innan man blir accepterad eller utmobbad. Det är förmodligen likadant för de som redan finns på plats. Här kommer en tjej in och ber om kaffe och står där, på display och håller i koppen. Tycker vi om henne eller “not so much”.
Och så övergången. Någonstans glömmer man bort att hålla i koppen och stå still för allas betygsgrundande för att gå till att imitera någon kändis och dansa så fult man kan i vardagsrummet med ett ballongdjur på huvudet. Den stunden som går mellan dessa två lägen är fullständigt bortglömt, förträngt, förpassat in i hjärnans mörka hörn där vi gömmer saker som är lite jobbiga, men som vi gör ändå för att resultatet säkert blir bra. Sen.

Comments

comments